Här är min fina Montawk.

Kallas för Brad.
 

När jag bestämde mig för att skaffa häst igen efter olyckan så visste jag bara en sak.
Jag SKA ha världens snällaste häst.
En sån där häst som vem som helst kan rida på. Som man inte ens behöver rida på, som tillåter en att sitta o åka häst.
Provred 2 andra hästar före Brad, båda två var trevliga men det fattades något..
Sen kom jag till Brad. Alltså Brad. Här var det kärlek vid första ögonkastet. Alltså wow vilken cool häst.
Anna som jag köpte honom av hade berättat att han var världens snällaste o personligaste häst. Men inte på det här sättet.

Första stegen han tog när jag satte upp var jag fast. Han kändes som ett tåg som inte gick att rubba. Perfekt!
Stor och stabil!
Som tur var så hade båda Anna och jag samma känsla, jag trivdes med Brad och hon såg nog samma som jag kände. Så Tack Anna för att jag fick chansen att köpa denna underbara häst!

Tom pappa var nog lite kär, minns att han sa: om inte du köper honom så gör jag det.

 

Just nu är vi inne i den där fasen när vi bara lär känna varandra, allt annat kommer liksom med på köpet.

Jag är så glad för Brad, för han är alltid glad, och alltid på bra humör. han är så okomplicerad som han bara kan bli, men ändå inte åt det tråkiga hållet. Han är hela tiden vaken och med. Och han älskar att mysa. Vill alltid vara med o kolla när man gör saker, vill alltid lukta o nosa på allting. Kommer jag med benskydd så vill han alltid kolla vad det är, samma med sadel, träns, täcken och allting.

Nosar en gärna i håret och vill gärna ha hela mulen i mitt ansikte. Som om han bryr sig och vill visa att jag inte bara är en vanlig människa. Jag är hans människa.