När man blir riktigt drabbad
ger kärleken ett rus
så man blir ung o vacker
o världen skön o ljus.

När kärleken går på djupet
finns där nåt mer man lär
- i mötet med den andra
får man veta vem man är.

En kär lek som blir allvar
men aldrig tynger ner.
Ett ändlöst "ta emot"
ju mera som man ger.

Ja, kärlek är en gåva
och inget som man tar.
Och med tillit och respekt
så kan den stanna kvar.