Idag har det gått två veckor sedan jag opererade mig, helt sjukt hur snabbt tiden går.

Det går inte en dag utan att jag tänker att jag hade sån jäkla tur att jag inte sitter i rullstol.

När t om läkaren inne på sjukhuset i uppsala talar om för mig att jag hade änglavakt som inte har blivit förlamad, ja då ska man inte klaga på livet.

Jag trodde nog inte att jag skulle kunna klara allt det jag klarar idag på så kort tid.

Jag kommer ihåg när de tog ut katetern och jag skulle gå upp och kissa första gången, jag fick ju såklart hjälp av två sköterskor och ett gåbord för o kunna ställa mig upp, sen fick de köra in mig till toaletten. Innan jag ens hade kommit halvvägs var jag helt vit i ansiktet och när jag var påväg tillbaka till sängen så var jag som avsvimmad fast jag hörde vad dom sa och såg jämt lite suddigt. De är ju så snälla o fråga hela tiden "Cindy, Cindy är du med oss, Cindy" ja va ju inte med dom haha, totalt utslagen o svettades som en gris!

 

Minns också att jag ringde till mamma o bara grät o grät o kände att fan jag fixar inte det här, ville aldrig mer gå upp ur sängen. Nää fyy de vill jag inte vara med om igen! Det känns som en evighet sen men var bara 10 dagar sen.

Och nu ligger jag här hemma, kan ta mig upp o ner ur sängen själv, kan fixa frukost själv, kan gå upp o ner för trapporna, tar ju en stund men blir bara bättre och bättre! Helt otroligt!! Fortsätter jag i den här takten så kan jag ju vara med o springa vårruset i maj som det var tänkt!:D

 

Om en vecka ska jag ta bort stygnen på ryggen också, eller det är ju inte stygn, kommer inte ihåg vad det heter men ser ut som dom ar häftat ihop såret på mig.. Jag är faktiskt lite nervös för det, känns som det kommer göra så jäkla ont, o sen är jag så rädd för att såret ska gå upp när jag senare kan luta mig framåt, är ju fortfarande som en planka i ryggen så det är ju inget jag behöver bekymra mig om än:)

 

Hoppas ni har haft en bra dag!

Juste, mamma och Annelie ni behöver inte vara oroliga, jag skoja om vårruset, jaaa jag ska ta det lugnt:)

 

Kram

 

Bild från sjukan i Uppsala! Lite hög på smärtlindringen kanske o skulle förklara hur jag ramlade av, Sabina har även film också, men den stannar i hennes telefon!